Jul på Leros

Hej alla och god jul!

 

Vi har sedan Kim var på plats fortsatt och hjälpt till genom att sända pengar till nappflaskor och dyligt. Mitt arbete för att få dit permanenta volontärer med medicinsk kunskap har nu mynnat ut i en kontakt med en läkare som tidigare varit på Lesbos och där startat en medicinsk enhet som ger snabb och nödvändig vård dygnet runt. Som komplement till MSF. Bemanning sker genom ett Rotaschema där volontärer kan planera sin resa efter behovet. Han kommer åka om ca en vecka.

Samtidigt åker vår kontakt Laureli från Midwives Pilgrim dit för att reka lite. Hon har mycket info, och fått hjälp med kontakter av oss. Jag (Kim) har fyllt i uppgifter för vilka vi har behandlat och hjälpt på Leros, skrivit vårdkedjan för kvinnor, barn och män som anländer. Vi har haft mycket kontakt och äntligen är även hon på väg ner, för att starta upp det som vi har haft som mål från början.

Man kan säga att jag (Nathalie) försöker knyta ihop rätt personer med varandra vilket känns jätteskoj! Saker tar tid, men nu verkar det börja mogna för just det här även på Leros. 🙂 Just nu befinner sig över 1000 flyktingar i lägret. Vi kommer ge en hel del pengar till nappflaskor igen, men också till ”julmat” och julklappar till barnen. Allt som blir över går till båtbiljetter och hotell för de som är sjuka och handikappade.

Vi hoppas verkligen kunna komma iväg igen till våren, känns fantastisk roligt att ngn med erfarenhet och kunskap ska dra igång det jag hoppades kunna göra. Underbart!!!! Och tack vare er hjälp kan vi fortsätta hjälpa till vilket känns så skönt. Jag får bilder och. uppdateringar dagligen och eländet är absolut inte över. Barnen drunknar fortfarande, misären är fortfarande lika stor. Behovet av vår och er hjälp är lika stor nu som tidigare, även om nyheten börjar bli lite ”gammal”. Vill ni fortsätta hjälpa gör gärna det! Ni behövs och era pengar går raka vägen till de som behöver dem.

Vi litar till 100% på våra kontakter där nere! Underbart uthålliga och snälla Hanna och Björnar. Tack för att ni är sådana eldsjälar som kämpar på varje dag!

Snart ska ni få uppdaterade foton! 🙂

Tack vare er får en hel del barn och vuxna en lite bättre jul!

Stor kram och god jul från oss! 💜

På väg hem igen…

De senaste dagarna har tiden gått fort. Vi har försökt underhålla barn och vuxna så gott vi har kunnat då de har fått vara i lägret i 3 dagar.

Idéerna tog slut, och sista dagen köpte vi nagellack, pärlor och fejk tatueringar och satt i flera timmar, både vuxna och barn. Vi gjorde och gav varandra armband och halsband, målade varandras naglar och skrattade åt våra fula tatueringar. 🙂

image

image

Där kom en grupp från Nethope och installerade Wifi i lägret näst sista dagen. Fantastiskt för all

image

a. 💜

Jag spenderade sista kvällen i villan tillsammans med mina nya vänner. Lagade mat, satt och pratade och lekte med

image

barnen.

Pengarna som jag har spenderat här har gått till saker till barnen. Lite mediciner har jag köpt. Jag har betalat båtbiljetter för de som inte har haft pengar. Jag har köpt mat och levererat till hotell där de fått övernattningen av UNHCR. Jag gav en tjej 50 euro för att köpa en högtalare och jag gav Hanna 240 euro för att köpa vad som saknas i förrådet. Tomt på underkläder för tonåringar och tomt på strumpor. Jag litar på att hon spenderar pengarna vist 🙂
Igår kväll var det dax för mig att ta färjan till Aten. Jag och 500 flyktingar. Det var ett speciellt avsked. Träffat så många underbara människor här. Jag kommer sakna dem väldigt mycket. Det är en speciell upplevelse att träffa människor under dessa förhållanden, man får ett speciellt band. Jag kan bara rekommendera detta till alla. Ni kommer hem lite förändrade, men till d

image

et bättre!

Här vinkar alla hejdå när färjan åker!
Jag hade en reskompis med mig. Mohammed som jobbar som tolk för MSF skulle åka till Aten en vecka för att hälsa

image

på sin familj.

I morse när vi anlände i Pireus så såg jag dessa människor. Hann inte riktigt se vad organisationen hette men de gick och delade ut bärselar till föräldrar med små barn. H

image

ärligt initiativ!

Jag fick en liten guidad tur i Aten och Mohammed visade mig hans butik. Han samlar på sedlar från olika länder och jag la till en svensk tjugo

image

lapp till samlingen!

Nu är jag snart framme på flygplatsen och det ska bli fantastiskt att träffa mina barn och min familj. 💜💜

Vi har pengar kvar och uppdaterar här såklart när vi använder dem!

Tack alla ni underbara människor som har bidragit med engagemang, pengar, vackra ord och er tid! 💜💜💜💜💜
/ Kim

Lite lungt

De sista två dagarna har varit ganska lugna. Det finns såklart alltid saker att göra, men många volontärer är här och det kommer mellan 100 och 500 flyktingar/ dag.

Då har man tid att få idéer 🙂
Jag gick och köpte fotbollar, för nu finns där en plats som är öppen och städad. Sen högg jag tag i två norska volontärer. Far och son faktiskt, som gör denna resan ihop! 💜
Nu skulle det byggas fotbollsmål. Jag tänkte först köpa två mål, men när det ligger så mycket skräp runtomkring en, så ville jag återvinna lite. 🙂
Lite färg, skruvar och lite arbete så var det klart!

image

Sen spelade de fotboll hela kvällen och igår kväl

image

l!

Jag och en tjej från Holland tog oss en tur runt ön igår för att kolla på utsikten. Det var fantastiskt att komma bort en liten stund. Så vackert här

image

image

är!

När vi kom tillbaka kom Athena, en tjej från UNHCR fram till mig och frågade om jag kunde fixa mat till två kvinnor, varav den ena var handikappad.. De hade löst ett hotellrum för dem tills de skulle ta färjan, så jag gick och handlade vegetarisk sovlaki, vatten, frukt, juice och mackor.

När jag sen kom tillbaka till lägret pratade jag med killarna och tjejerna från MSF. De ville att jag skulle komma in på kliniken och visar mig den här härliga väggen!

image

De skriver allas namn som jobbat för MSF på Leros. Tolken ville visa att han hade skrivit till mitt namn också!

image

Det svarta är mitt namn, och under står det Sverige 2015. 💜

Kram! / Kim

Känslosamt.

De senaste två dagarna har varit enerverande.

Vi har följts av journalister, media och nya grupper har anlänt. Just denna veckan har antalet ankomnnande inte varit så stort, men antalet ”oanmälda” volontärer har varit det. De som anslutit sig till LSN eller någon av de andra organisationerna har varit föranmälda och fått reda på vad de är här för att göra.
De som har kommit nu har säkert de bästa intentioner, men jag misstänker också mediakåta 😫

Igår var jag i Villan och hjälpte till. Så många fina möten, samtal och matlagning.  Köket i villan har blivit populärt. Träffade en kvinna som var gravid, hade gjort ett ultraljud för några månader sedan och är beräknad att föda i april. Frågade om hon ville lyssna på bebisens hjärtslag, hon lyste upp med hela ansiket och svarade ja! Lyssnade ett tag att höra något, men efter en stund fylldes ljudet av snabba hjärtslag hela rummet och alla log. Sånt vi tar förgivet i Sverige att få var fjärde till varje vecka beroende på omständigheterna.

image

Efter detta möttes jag upp med en annan volontär som ville måla tillsammans med barnen i lägret. Hon stack och handlade och jag gick till förrådet och sorterade underkläder. Vad fan skickar folk? Jag hittade (seriöst) minst 5 par av använda och otvättade  stringtrosor!!! Även massa bikini! Man blir så trött på alla resurser och pengar som används för att leverera saker som vi får slänga.

Efteråt gjorde vi ansiktsmålningar! Det var första gången för mig, men det gick bra. Barnen var glada, och är barnen glada så är ofta föräldrarna glada 🙂
Min kreativa sida fick visa sig en stund.

image

image

Alla ville vara Spiderman! 🙂

image

image

image

image

Jag fick också målningar på mig!

image

I natt blev jag väckt av att ”nurse-phone” ringde. Det skulle komma en båt till hamnen 00.30. Jag gick upp och körde dit. Jag mötte 6 herrar och damer fullt utrustade med handskar, munskydd och väskor. De var förberädda för akuta fall. Jag talade med en kille från Frontex och han hade aldrig sett dessa människor förut. Konstigt att dessa dyker upp samma dag som journalisterna är här!! Mottagandet av de 60 människor blev allt ifrån vanligt. De möttes av ”maskerade” män och en stor fet kamera i ansiktet. Dessa människor hade varit på Farmakonisi i 3 hela dagar! Detta var det sista de behövde mötas av.

image

De munderade människorna gjorde ingenting och stod sedan utanför och stirrade medan jag gick runt med en tolk och löste några besvär. Mycket kräknin

gar

pga sjösjuka och ont i magen pga brist på mat och rent vatten. De var så jävla trötta, vem fan hade inte varit det!? Som tur var så gick registreringen snabbt och de fick gå vidare till lägret och sova. Jag med, hamnade i sängen kl 3.30.

Idag åkte jag till hamnen och hjälpte till lite med att dela ut filtar, sovsäckar, vatten och kex. Det kom inte så många, så jag drog till lägret istället. Ett par tar tag i mig och vill visa mig något. Jag följer med dem till det stora tältet och där brister det lite för mig. Jag får tårar i ögonen samtidigt som jag ler! De hade tagit ansiktsfärgen som vi använde igår och gjort detta!

image

En bild för att hedra alla de offer i Frankrike. Dessa människor har fått utstå så mycket, varit med om bomber, förstörda hus, flykt och elände. Ändå gör de en sån här vacker sak för att visa att de terrorister som kommer inte är lika med dem, utan det de försöker att undgå och försvinna ifrån.

Kl 18.30 hade vi alla på lägret en tyst minut för offren i Frankrike och vi hade tidigare under dagen varit med detta underbara par och handlat saker till denna kväll.

image

Det var riktigt vackert och rörande att vara med om detta.

image

Efteråt gick vi till hamnen för att säga adjö till alla de som skulle med färjan till Aten ikväll. Det kändes som man hade träffat och pratat med dessa kvinnor, män och barn i flera veckor och de var många kramar, pussar och lyckönskningar i hamnen ikväll!

image

Jag hann att dela ut en del av min sons förskolas armband också idag. 💜

image

image

image

Dessa kvinnor, barn och män, singel, gift eller änka/änkeman, glad, ledsen eller arg, är precis som du och jag!
Låt inte de terrorister som tar sig in låta detta påverka hur ni behandlar dessa fantastiska människor. Låt inte de som sprider skräck vinna över det goda. Låt inte hat vinna över kärlek.

Tack alla ni som bidrar! Ni visar styrka, kärlek och medlidande. Jag själv och många som blivit hjälpta en liten bit på vägen är er för evigt tacksamma! 💜💜💜
/ Kim

Samarbete!

Igår och idag har bjudit på mycket.
Mycket har som till synes hänt här på ön och alla måsta samarbeta, vilket inte är det lättaste. Både organisationer och polis måste göra detta tillsammans.
Var på ett möte ikväll vilket var väldigt värdefullt. En stor förståelse för alla inblandade, all politik och byråkrati. Puh säger jag bara. Ett möte med många frågor och många svar, på många olika språk. 🙂 varje fråga har 100 svar, varje mynt har två sidor. All cred till de som kämpar! 💜💜

Igår kom en volontär till mig och frågade om jag visste hur vi skulle gå tillväga om ett par (en gravid kvinna och hennes man) hade förlorat allt. Alla tillhörigheter, alla pengar. Jag svarade att mina fantastiska vänner och bekanta donerar pengar just för detta. Jag fick tag i en tolk och vi gick tillsammans i rask takt och köpte biljetterna till Aten. Mannen bakom disken lät oss gå före i kö och var väldigt trevlig och hjälpsam. Med biljetterna i hand så gick vi sakta tillbaka. Mannen frågade vad jag hette och jag sa Kim. Frågade vad de hette och vi nickade välmenande till varandra. Mannen pekar sedan på kvinnans mage, och då bebisen i fråga och säger Kim! Vilken tur att det passar både tjej och kille säger jag och alla skrattar. 🙂

Resten av tiden igår gick åt att städa, sortera kläder,

image

dela ut kläder och massa samtal.
Jag var nere i hamnen på kvällen igår kväll och sa farväl till de som tog färjan.

image

Jag var uppe vid villan.

image

Lekte och såg på när andra lekte och skojade med barnen.

image

Delade ut av de armband mina barns förskola gjort.

image

image

Samarbete idag har varit A och O. Med UNHCR, med MSF, med polisen, med alla volontärerna. Tillsammans har vi lyckats fixa ännu en dag.

Träffade underbara kvinnor ikväll i villan som öppnade sig och berättade deras livshistoria, vi visade bilder, pratade om barn, vart de var på väg och vad som hänt dem! Ska dit imorgon igen för att lösa det med deras papper då en av kvinnorna måste genomgå dialys imorgon och måste därför ha fått papprerna först.

En kvinna kom själv med fyra barn. Blivit av med allt. Här går UNHCR in och berättar, bidrar och löser biljetter och hotellrum. Härligt samarbete. Innan kvinnan går med all packning ger jag henne lite pengar i smyg och hon ler med hela ansiktet och ger mig en kram och en puss på kinden. Här är människor som jag väljer att inte ta bild på. Jag berättar, för att ni ska veta vart era pengar går, men att ta en bild här känns egoistiskt och helt fel.

Kram 💜

Vilket jobb!

Första dagen är över.
Jag måste bara säga wow! Wow vilken förändring, vilken förbättring, vilken organisering. Det är som att komma till ett annat ställe än det jag lämnade för en månad sedan. Jag är så glad! 💜

Människorna tas emot i hamnen i vanlig ordning, men med en stadig och stabil grupp. De har god kontakt med polisen och Frontex.

Efter detta går de nu direkt till tältlägret, som nu inte består av tält utan IKEA hus på hela gårdsplanen.

image

MSF (läkare utan gränser) har ett mottagningsrum i det stora gamla huset. De är supertrevliga, nya och gamla på Leros. 2 stycken killar kände jag igen, och de mig. De har mitt nummer och de skulle behöva.

image

Det stora huset vid campet är alltså urstädat. Ett gammalt hus 50 meter därifrån har de fått tillgång till HELA andra våningen. Dit har Hanna tagit hela sitt lager och nya containrar med insamlade kläder och annat hamnar här. Där organiserar många varje dag, för att det ska finnas kläder lättillgängligt för andra volontärer att hämta. Kolla vilket jobb de har gjort!

image

image

image

Ännu en ny sak de har gjort är att de har en ”butik” i samma hus som MSF är i. Denna butik är öppen 6 timmar/dag. Då går de ut innan den öppnar och delar ut nummerlappar.

image

Sen under öppettiderna så tar de i tur och ordning in ett par stycken åt gången och så får de välja det de behöver. Lika sorterat är det här!

image

image

image

Så uppfinningsrika de har varit, och så mycket jobb de lagt ner. Fantastiskt att se!
Hamnpolisgården är alltså nu stängd efter att polisen kastat ut alla pga att en polis fått hepatit A. Hmmm.. men det var bra, för nu är det ordning.

Lite bilder från Villan där de också lagt ner mycket tid!

image

image

image

Jag har varit lite varstans. Har nu en telefon ”nurse phone” för att kunna bli nådd på ett enkelt sätt om de behöver hjälp i hamnen, Villan eller campet. Just nu är det ganska lugnt. Kom två båtar inatt med ca 200 personer.

Uppdaterar snart igen…

Snart på plats..

Nu sitter jag på båten mellan Pireus och Leros. Stor båt, alla bekvämligheter.  Har aldrig tidigare rest ensam utomlands. Aldrig. Klart att man är lite orolig, hittar jag rätt, vart ska jag, vilken station ska jag hoppa av och har jag rätt biljett?
Sitter och tittar ut över mörka Medelhavet. Ljus i fjärran. Ändå orolig.
image

Tänker på de som sätter sig på en osäker båt. Med små barn. Gravida kvinnor. Sjuka. Gamla. Familjefäder. Unga killar. De gör en resa över Medelhavet, en farlig resa, för att de MÅSTE. Kan knappt tänka hur rädda och oroliga de är. Sen komma till ett ställe där man inte vet vart man ska, vad polisen gör, vad volontärerna vill, vilken biljett man ska köpa och vad som väntar.
Dessutom kanske man får en flyer undertecknat av ”Svenska folket’ där de får läsa att de inte är välkomna, där de får läsa massa lögner. Som om de inte har stått ut med nog, och då är de bara i början av sin resa.

Tur att de hamnar först i Grekland. Jag blir bara mer och mer övertygad över att detta land är det bäst lämpade för denna stora flyktingström. De inhemska och de inflyttade. De ger av sitt hjärta, de ger av sin ekonomi (som redan är väldigt ansträngd) och de är medmänniskor långt in i ryggmärgen!

Var tvungen att ”hänga” i pireus i 5 timmar mellan flyg och båt idag. Landade på en liten restaurang, där jag åt gott och tittade på folk. En äldre herre började prata med mig, vän med ägaren av restaurangen. Han berättade hela sin livshistoria på 2 timmar. Tragisk, men även lycklig. Och det var lyckan han höll fast vid.
image

Trots många negativa händelser de senaste 2 åren var han ändå engagerad i flyktingfrågan, välmenande, frågande, hjälpande. Livsöden rör alla, och som Poppi på Leros sa förra resan. ”we love people, not just Greek people, but PEOPLE”!

Tacksam över att få åka tillbaka! 💜💜💜/ Kim