Sista timmarna hemma i Sverige..

Imorgon bär det av. Imorgon åker jag till Leros igen. Flyg, sen båt, fredagen den 13e. 😥
Denna gången själv. Kommer sakna Nathalies ord, skratt och sällskap.

Jag har många projekt i luften. Många samarbeten. Många bidrag. Mycket av allt just nu.

Framförallt är det många flyktingar. Avskyr egentligen det ordet.

Jag ska göra mitt bästa på plats. Lägga era bidrag på det som behövs mest. Göra det jag kan i min profession, men främst som medmänniska.

Denna gången tar jag med mig en ryggsäck, lite kläder till mig själv,  doptone (för att lyssna på bebisar i magen) och urinstickor. Jag har också med mig ”säker resa” armband. Dessa är gjorda av min barnen på min sons förskola. Så engagerade de har varit, så roligt de har tyckt att det har varit. Och responsen från barn, föräldrar och personal har varit fantastisk! Önskar visa bilder för dem när jag kommer tillbaka, bilder på de barn som fått deras armband, och fått lyckoönskningar om att ta sig till deras slutmål! 💜

image

Nu ska jag njuta av kvällen tillsammans med min familj.

Sluta inte bidra kära vänner! 💜💜💜

Lottas brev om sin vecka.

Nyköping 9/11
Jag flög över samma hav hem till Sverige som mina medmänniskor riskerat sina liv i gummibåtar.

November här i Nyköping med regnet strilande över några enstaka löv som envist hänger kvar på äppelträden. Vill försöka att sammanfatta de dagar jag varit med om på Leros. ’
Under min vistelse var situationen mer extrem och ansträngd än den varit tidigare på ön. Färjorna till Athene strejkade och flyktingar kunde inte lämna ön samtidigt som fler och fler kom. Att solen sken på dagarna var en skänk från ovan. För tänk om det hade regnat. Det fanns inte tält till alla. Många familjer sov under bar himmel. Nätterna var kalla och det var svårt att distribuera ut kläder på ett effektivt sätt.

Jag fick till ett bra samarbete med ett grekiskt team som kom från ett företag i Athene och som valt att jobba en vecka för LSN. De ringde mig ofta för att konsultera och informerade om att flyktingar anlänt till hamnen. Presenterat mig för MSF. De finns dagligen på plats mellan 11-19 ca. Vi utbyter telefonnummer med varandra.
Utifrån ett sjuksköterske perspektiv har fokus legat på omvårdnad i dess breda bemärkelse.

Flyktingar som kommer till hamnen, trötta, hungriga och blöta behöver stimuleras till att ta av sig sina skor och strumpor. Jag har sett så mycket blöta fötter. Jag frågade många gånger om någon högt och tydligt kunde översätta min önskan. ” Take of your wet shoes”. Distribuera vatten och kex. I min bil har jag skjutsat ett antal flyktingar till sjukhuset med misstänkta frakturer. Ett nummer på deras hand och med garanti om att jag kommer tillbaka med dem för att fortsätta sin registrering. Jag har lagt min hand på många barn och tittat de i ögonen och lyssnat på deras lungor. Kollat av deras allmäntillstånd och lugnat ner mödrar eller bett de gå vidare till MSF för djupare bedömning. Jag har omfamnat mammor som trötta och bleka stått med sina 6 barn och säger att de sovit under bar himmel och inte ätit något på 2 dygn. Villan blir fristad för hygien, mat och värme. Jag har smörjt kvinnor och barn med babyolja för att de har så torr hy. Jag har lagt om så många fötter. Framförallt män. Jag har delat ut alvedon till vuxna för att dämpa smärtor av olika slag. Jag har konsulterat med MSF angående en cancersjuk kvinna om de kunde hjälpa henne med inj Zometa. De kunde inte det utan jag följde kvinnan till sjukhuset för att få hjälp. De två kvinnor som fick åka ambulans till sjukhuset med sina nyfödda barn har jag följt upp. Upptäcker att sjukhuset inte förser dessa med mat och dryck. Visar sig att familj sett till att de fått dit mat. Pratar med sjuksköterska som ska försöka fixa varm mat till kvällen. Fungerade. Nästa dag när jag kommer förbi får jag av kvinnorna höra att de måste lämna sjukhuset. Jag pratar med sjuksköterska Georgia om detta. Det stämmer . Får kontakt med pediatrikern som bekräftar utskrivning av en 7 dagar gammal tvilling. Inga medicinska indikationer på att ha dem kvar. Ringer återigen Ronja om villan och följer de dit. Ser att något är på tok med en av mödrarna. Hon förnekar men jag insisterar. Hon tar med mig till ett annat rum och berättar att hon lider av obstipation. Inte kunnat sköta magen på 4 dagar. Inne på sin 5:e. Har ett sår efter förlossning och rädd för att krysta. Fixar droppar. Follow up. Det har fungerat. Hon är så lättad. Hämtar ut mediciner till flyktingar som fått det utskrivet på recept och förklarar hur det ska administreras. Tar kontakt med MSF:s läkare och psykolog angående gravid kvinna i 34:e veckan vars man blivit mördad för en tid sedan och hon är ensamresande med två barn. Psykolog åker till villan med tolk.

Förutom detta har jag delat ut kläder till behövande. Varit med vid utdelning av frukost. Haft som ”mission” att säga god morgon med ett leende till varje person som tar emot en fralla ur min hand. Ett kort möte. Skämt och skratt. Varit mycket i villan bland alla gravida kvinnor och barn. Köpt nappflaskor och välling. Frukt och bröd. Hämtat soppa som Jenny gjort. Vaggat och tröstat. Skrattat och gråtit. Oupphörligen tänkt. Försökt förstå. Det är en komplex situation och jag vill fördjupa mig i alla turer. Vem ansvarar för vad? Det är mycket logistik. Ibland har jag flytt med min bil för att ta in en vacker vy och andas och äta.

Jag har varit på Leros alldeles för kort tid. Det tar några dagar att orientera sig och först därefter kan man börja tänka och nysta och bygga upp en rutin för sig själv. Nathalie och Kim har ju varit helt fantasiska och tillgängliga för frågor. Dock, kort tid men fantastiska möten. Det känns som om jag har kunna göra gott för ett antal människor åtminstone. Att finnas på plats. Att ha ett samtal, att krama en hand, att stryka en hand över en rygg, att leka och skämta med barnen. Det är så mycket man kan göra.

Jag är still över alla gravida kvinnor, bebisar och små barn som flyr över ett hav och förstått. Att allt är bättre än det ställe de kommer ifrån. För där finns ingen FRAMTID.

KRAM Lotta

imageimageimage

Kim åker ner igen! Och jag fortsätter strukturera volontärer…

Hej alla!

Nu åker Kim snart ner igen! På fredag åker hon vilket givetvis känns jätteskoj och bra. Hon kommer ge de 5000kr som Hanna lagt ut för de nappflaskor vi köpt på ön. 🙂 Kim kommer samarbeta med några andra sjuksköterskor som nu finns på plats.

Lotta, vår svenska sjuksköterska som med sin dotter hjälpt till på Leros åker snart hem. Hon har uppdaterat oss kontinuerligt och här ska ni få ta del av hennes dagar på Leros. Hon kommer skriva ett litet avslut när hon kommer hem.

”Jag är så frustrerad! Basic needs blir inte uppfyllda. Får få händer som kan se till att kläder distribueras”.

”Lite snabbt! Läget här är katastrofalt. Finns inte händer, byggnader, värme, basal hygien till alla. Människor har rest under en veckas tid. Inte duschat. Färjorna har strejkat och mer och mer flyktingar kommer men inga åker vidare. Frustrationen växer hos många. Kontakt med MSF (läkare utan gränser). Vi har bytt telefonnummer med varandra. Igår konsulterat angående en cancersjuk kvinna. Tvillingarna mår bra!! De är så små. Jude och Mary är deras namn. Gravid kvinna från Irak ankom igår 34:e veckan visade det sig. 40 år. Två barn i livet och en mördad man som aldrig får se sitt yngsta barn. Ensamkommande utan släkt. Förvärkar. Till sjukhuset. Stress. Hon har för mycket stress.
Telefonen ringer. Om jag kan komma till hamnen. Ensamstående mamma med slö baby. Kommer till liv efter en stund och jag bedömer det inte som akut. Men behöver träffa läkare vid ankomst till kamp. I samlad trupp vandra efter polisbil till ” the camp” bilder från 2:a världskriget passerar revy. Kvinna med 6 barn gråter. Sovit ute i två nätter. Hon är blek och tagen. Barnen har levt på kex och vatten. De får komma till villan på kvällen. Duscha och äta av den goda soppa Jenny har gjort. Mamman har ett helt annat skimmer över sig igen. Hon ler och pratar glatt med en nyvunnen bekantskap. Det basala! Mat, hygien, värme gör en människa så mycket gott. Människor jag pratar med säger alla samma sak.
”Vi vill ge våra barn en framtid. ” Låt oss gemensamt se till att den också ges!!!!”

”Vad gäller behov så tror jag att beteendevetenskaplig bakgrund är användbart. Psykolog, Socionom.,vissa familjer är svårt traumatiserade. Lilla so och hennes bror och gravida mor i 34:e veckan tex. Deras far och man har nyligen mördats. So söker mycket kroppskontakt. Vill sitta och hålla handen eller kramas så länge det bara går. Hon är som en skugga som följer dig precis var du går”.
”Situationen på Leros har varit fruktansvärt ansträngd. Jag hamnade mitt i ett kaos. Människor sov på gatan i tält och under bar himmel. Nu har färjorna börjat gå igen. Och det har lugnat ner sig. Jag hade förmånen att få vinka av alla nyvunna kontakter. Vackert och hoppfullt”.

12200614_1119151898110145_1544560623_n 12208002_1119151848110150_1708177465_n

imageimageimageimage

TACK Lotta för din insats! 🙂

I flera dagar har alltså färjorna strejkat vilket har inneburit att flyktingarna inte har kunnat lämna öarna. Leros har därför varit tungt belastat med över 5000 flyktingar. Nu går de alltså igen vilket kommer underlätta mkt för alla!

Just nu sitter jag med all min lediga tid och försöker få till strukturen för de volontärer med medicinsk utbildning som vill åka till Grekland. Jag råkade nämligen åka på ett bananskal och bli en av 10 administratörer för en FB sida/grupp som heter Medics For Greece där man vill koordinera hjälpen.  Skypesamtal med nya kontakter, uppdatering av situationen och behoven på Leros, samtal med olika läkare och sjuksköterskor och mycket mer innebär att jag bott på, och kommer att bo på, FB…ett tag till. Ganska tufft faktiskt och jag skulle kunna jobba heltid med detta. Men många underbara människor som underlättar och gör att det känns meningsfullt! 🙂

Kim och jag har nu öppnat en grupp för de läkare, ssk och bm etc som vill åka ner så att de kan hållas uppdaterade och hålla kontakten. Vi har också kommit i kontakt med en amerikansk kvinna som driver en organisation i USA för att barnmorskor och obstetriker ska kunna åka ner och hjälpa på öarna. Midwife Pilgrim heter de och Kim kommer hjälpa dem att ta reda på mer när hon nu åker. Hon kommer vara deras svenska ”pilgrim” på Leros och hemma i Sverige vill de att jag ska vara deras svenask ”värdinn”. Det är tydligt att det här med välgörenhetsevent funkar lite annorlunda i USA… 🙂  Vii får se vad som händer.

Vi hoppas att ni orkar och vill följa oss fortsättningsvis! Fortsätt gärna att dela och hjälp oss med bidrag, vi har en del kvar men tar tacksamt emot mer! 😉

KRAM Nathalie


Alla behövs..

Jag vill börja med att tacka alla som har stöttat oss från början av denna resan.

Alla vänner, bekanta, familj. Alla sponsorer, anonyma bidragsgivare och medmänniskor. Alla fina ord, hjälpande händer och medkänsla. Alla i vår omgivning som hjälpt till med såväl bidrag, fina tankar, säkerhetsanvisningar, barnpassning, skjuts till flygplats, varmt välkomnande på Arlanda (läs pappa Calle) och massor av kramar.

Vi har fått uppdatering från Lotta, vår medmänniska och sjuksköterska från Sverige samt hennes dotter Ronja. Vi skulle vilja citera båda dessa starka kvinnor!

Lotta 2015-11-05

” Tre dagar och två nätter har gått sedan jag kom. Kontraster utspelar sig. Ön:s skönhet kontra den misär som råder. Min dag började i Villan kl 7.30. Bröd och plommon serverades till 20 barn och mödrar. 10 bebisar varav den yngsta endast 1 månad. Kvinnor och barn måste efter frukost lämna villan. Vi gjorde i ordning små plastpåsar med blöjor, tvål, våtservetter o andra hygienartiklar. Upptäcker behov av att få en extra väska. I villan träffas kvinnor och barn utan sjalar om sitt huvud. Deras vackra hår får jag ta del av och känna på. När jag satt och frukost ringde Kostas på sjukvårdstelefonen. Många behövande som precis anlänt till ön. Vissa i så dåligt skick att ambulansen får komma och hämta dem. Bla en kvinna som fött tvillingar för fyra dagar sedan. Det är svårt att ta in. Vilken desperat situation så många medmänniskor befinner sig i.

12202097_1118325471526121_198507655_n

Många har sår på sina fötter efter klättrande. En kvinna med skadad hand. Bruten?, diabetiker tar jag med i min bil till sjukhuset. Hon får ett nummer på sin hand och jag går i god för att hon kommer tillbaka. Samtidigt träffar jag tvillingarna och mamman på sjukhuset. Jag tar ett kort på dessa för att visa pappan som fortfarande väntar på att få komma vidare med fingeravtryck. Pappan lugnas. Ringer Catarina om att många har blöta kläder. Hon fixar vidare och helt plötsligt finns en bil som kommer och delar ut. Under ett senare skeende finns inga volontärer vid hamnen. De är törstiga och hungriga. Delar ut vatten och kex. Åker senare vidare med en man från Afghanistan för att hjälpa honom köpa biljetter till sin familj med 4 barn. Kl 19 hämtar jag kycklingsoppa vid sjukhusets ingång. En svensk kvinna, Jenny bjuder på fantastisk soppa till barnen och kvinnorna vid villan. Den slukas och inget blir över. Villan är överfull. En 8 månaders baby har diarré pga antibiotika. Han ammar Fixar lite vätskeersättning åt honom.

12200819_1118031218222213_1852341660_n

Färjorna strejkar och situationen blir mer och mer ansträngd. I all röra och hektik är det fantastiska möten som finner plats. Det är kramar och skratt. Det är kramar och gråt. Det är dans till arabisk musik med skratt och leenden.

12202366_1118031281555540_457777079_n

Och hopp!!”

Ronja, Lottas dotter skriver såhär: (del av text)

” Jag skäms nästan för att skriva det, men i denna absurda tillvaron,

där så mycket är så fel, men människors känslor yttrar sig så sanna

för inget annat är möjligt.

Och i den kombinationen där frustration och förödelse

möter den konstanta skönheten, skapar den en ekande existentiell fråga i mitt

bakhuvud. Men finner jag mig på något sätt även lycklig.”

12208080_1118031161555552_2112317469_n

Tack fina Lotta och Ronja för att ni delar med er och för ert fantastiska jobb!

Jag kan komma på mig själv, varje dag jag kommer eller åker ifrån Malmö C att jag letar. Letar efter ett familjärt ansikte. Mitt förnuft säger att chansen är liten, men jag har aldrig vandrat så sakta genom Malmö C.

Det jag letar efter är väl egentligen ett tecken, en försäkring om att de underbara, tappra människor jag har mött tar sig fram. Jag vet att långt ifrån alla vill till Sverige, men jag letar ändå. Själviskt? Förmodligen. Jag letar för min egen del, för att JAG ska veta att resan gått bra. Men i detta ser jag andra människor, som jag inte mött förr. Och jag är så himla glad för att just DESSA människor tagit sig fram.

När jag gått ifrån centralen och mot mitt arbete kommer en jobbig känsla som lägger en dimma över den glädje jag precis känt. De kommer hit, för att få det bättre, för att undvika krig, hat och död. Så skäms jag lite, eller mycket. Här sätter vi eld på bostäder för ensamkommande barn och här har vi en väldigt stor del som röstar för SD.

Hela denna resan, inre och yttre dras mellan två läger. Jag är så arg över folk i Sverige som tror att det är ”fullt”, som anser att vår välfärd är av mer betydelse än att hjälpa. Samtidigt är jag så innerligt tacksam över alla fantastiska, godhjärtade, engagerade, motiverade, uppfinningsrika och älskvärda människor! Alla som vill och har önskan levererar varje dag, fasen vad stolt jag är över dessa människor.

Jag åker igen till Leros. Nästa fredag den 13e. Klarar jag den flygresan klarar jag allt, eller hur?

Människor på flykt, de är precis som du och jag, behöver alla bidrag. De har ingenting, förutom sitt människovärde, som hela tiden från resans start till slut tullas på.

Snälla hjälp mig/oss att hjälpa dem, om så än en liten bit på vägen!

Kram/ Kim

Jag vill åka som volontär

Det krävs faktiskt inga förkunskaper för att åka som volontär. Har du erfarenhet är det givetvis super men att åka handlar främst om att ha viljan att hjälpa. I detta ligger viljan att förstå, respektera och visa hänsyn. Och i detta ligger i sin tur förmågan att vara flexibel och inkännande av olika situationer som kan uppstå. Ålder spelar ingen roll. De flesta är medelålders men en hel del är både pensionärer och ungdomar.

Grekland är inte Sverige och hur bra lösningar man än må ha med sig i bakfickan måste man först lyssna in och känna efter. Både i stort och smått. Detta är bara ett tips för att ni smidigare och bättre ska ta er in i gemenskapen som i sin tur är fantastisk. På bara ett par dagar gråter, bråkar, skrattar, tjafsar, kramar och puttas man med varandra. Känslor blir väldigt intensiva åt alla håll och tiden är för kort för att man ska ”lära känna” varandra lite fint, man bara kör. 🙂

Det finns många frivilligorganisationer på plats som hjälper. Vissa långvariga, andra inte. En som alltid finns på plats och som funnits länge på Leros är Leros Solidarity Network (LSN). Denna organisation arbetar direkt med polisen, Frontex, UNHCR och hjälporganisationer som Rädda Barnen, Läkare utan gränser osv.

Leros är lite speciell eftersom flyktingarna oftast kommer dit med hjälp av polis och militär. Detta eftersom de först kommit i sina båtar till en militärö som ligger närmre Turkiet (Farmakonisi). Detta innebär att flyktingarna är polisens ”fångar” de första 24h till dess att de fått sina papper registrerade. Ibland längre. För oss volontärer innebär det att vi rör oss på militärt och polisiärt område och måste därför respektera deras regler. LSN är den enda organisationen som är accepterad av polisen och det är också de som lägger schema för hur många och vilka volontärer som ska vara på plats i de olika lägren.

Som volontär kan man göra allt. ALLT behövs.

  • Arbeta i skift i lägren, ffa i polisens läger. Där delar man ut mat, vatten och ibland kläder.
  • Gå runt och prata, dela ut saker, mat, leka med barnen, sätta plåster mm i det stora lägret.
  • Hämta och lämna mat, frukt, vatten på olika ställen antingen med vespa eller bil.
  • Springa/åka och handla småsaker
  • Följa flyktingar till sjukhus, Villa Artemis
  • Vara i hamnen och ta emot flyktingarna
  • Blanda mjölkersättning
  • Sortera och organisera kläder och saker som kommer till de olika lagren.
  • Städa och röja lite varstans
  • Samarbeta med andra volontärer och organisationer/polisen mfl.

En dag är aldrig den andra lik och saker förändras hela tiden. Antalet flyktingar, vädret, polisens humör och mycket annat påverkar vad och hur man som volontär hjälper.

Man är aldrig ensam. Det finns volontärer överallt och läget känns aldrig hotfullt, för oss. Det är mycket skoj och skratt mitt i eländet. Lokalt boende människor är mkt hjälpsamma och välvilligt inställde till att hjälpa oss. Vara sig det handlar om att hyra vespa eller käka mat sent så löser det sig. Allt löser sig på grekiskt vis. Detta är faktiskt en fördel med Grekland, det är inte så krångligt. (Bortsett från byråkratin…)

Vill du åka som volontär kan du antingen åka flyg till Aten och sedan vidare till Leros med flyg. Flyg går varje dag på fm nu på vintern. Detta innebär att man om man åker från Köpenhamn måste övernatta en natt i Aten. Vill man inte detta kan man ta färjan och sova på den över natten. Den tar ca 9,5h. Flyget tar 1h. Lite en smaksak. Priset blir ca detsamma.

Flyktingarna, polisen och hamnen finns i Lakki, Där kan man också bo men ön är inte så stor och man kan bo lite varstans. Vespa (eller bil) är nödvändigt för att ta sig runt och det går snabbt att ta sig runt på ön. Vespa kostar ca 10 euro/dag. Boende detsamma.

Vi har kontakt dagligen med volontärerna och LSN. Vi får dagligen uppdateringar. Vi hjälper er att skapa kontakt med den som är ansvarig för volontärer inom LSN. I nuläget är det en norsk kille som heter Björnar. Han bor på ön och är superbra att ha att göra med. När ni väl bestämt er pratar ni med honom och ni får sedan bli medlemmar i en grupp på FB där info om vad som händer uppdateras dagligen flera gånger. Givetvis kan ni vara volontärer utan FB!!! 🙂

Har ni funderingar på att dra ihop ngn insamling av saker eller kläder så har vi kontakt med en svensk tjej som heter Hanna och också bor på ön. Hon ansvarar för detta inom LSN och har bäst koll på vad som behövs och hur ni kan göra.

Det behövs verkligen volontärer. Ni gör en stor skillnad om ni vill åka. Det är inte dyrt och ni får en obeskrivlig känsla med er hem.

För er som har medicinsk utbildning har vi ett speciellt PM. Ni kommer också få ett simkort med ett telefonnr där ni kan bli nådda.

Kontakta oss om ni har frågor eller vill åka eller hjälpa på annat vis!

nathaliekron@hotmail.com eller kimwalllgren@gmail.com

Nappflaskor

Har försökt förgäves sedan förra veckan att få någon att sponsra Leros med nappflaskor.
Fått fina svar av alla jag mailat, snabba svar. Såklart att de samarbetar med en större organisation redan, såklart.
Hade väl ingen större förhoppning när jag började, men frågan är fri. 🙂

Vår kära vän Hanna nere på Leros pratade med Manolis på apoteket där vi handlade massor under tiden vi var där. Han gav henne rabatt på de nappflaskor hon beställde, 20% rabatt. Då skickar han också med gratis prover på kräm/salva för blöjeksem. Tro mig, det behövs efter barnen haft samma blöja under lång tid, dåliga möjligheter att tvätta och lufta.

image

Manolis.

Hanna beställde 200 nappflaskor som vi betalar när de ankommit i slutet av veckan!

Utan lokala kontakter hade detta nästan varit omöjligt! Nu löste sig detta på en dag…

Stort tack Hanna, och tack Manolis för ditt stora hjärta! 💜

image

Kram från Kim och Nathalie 💜

Volontärer behövs och Kim snart på väg tillbaka!

Hej alla!

Som ni säkert sett  och läst är situationen i Medelhavet än värre nu. På Leros har det sedan vi åkte blivit värre och värre och under de senaste dagarna har mellan 2500 och 4000 människor kommit. Inte alla levande. Det är kallt och blött. Volontärerna är färre och de som är på plats är trötta.

Vi får dagligen uppdateringar från vänner på ön via FB. Bilder, videos och rapporter så hemska att vi väljer att inte visa dem här. Men denna info vi får gör att vi inte kan blunda. Inte glömma.

Fortsätt läsa ”Volontärer behövs och Kim snart på väg tillbaka!”