Dag 3

Sitter och käkar lite, klockan är 22.30. Lärde oss 2 saker av gårdagens misstag; att vi måste gå ifrån och käka innan kl 23 och att kakor med vatten inte funkar som kvällsmat. 😄 

Dagen har varit kaotisk men ändå mer positiv på något sätt. Vi har igen köpt frukt och idag provade vi köpa yoghurt till barnen. Detta var väldigt välkommet så vi fortsätter med det i morgon. 😊 

Eftersom det har varit så många flyktingar här idag har hamnpolisen fått ändra lite på sina rutiner. Sammantaget tycker vi att de gör ett väldigt bra jobb. De har hjärtat på rätt ställe och vill generellt flyktingarna väl. Pressen på dem är enorm med all registrering och pappersexercis.  Flyktingarna är väldigt intresserade av att hjälpa till, att få göra saker. Tolka eller vad som.   

   
Vi har lyckats hjälpa ett par diabetiker, eller Kim har det rättare sagt. Hon är ju specialisten ! En hade tappat sin blodsockermätare och sitt insulin vilket Kim löste tack vare era pengar och en fantastiskt hjälpsam apotekare. En äldre man hade högt BT och saknade skor så han blev väldigt glad när vi kunde lösa detta, vi köpte helt enkelt ett par.  Vi samarbetar med MSF vilket känns bra. Att hjälpa dem att hjälpa. 

 
Bröstmjölksersättning är såklart en stor del av det vi delar ut. Barn över ett år dricker ur muggar eftersom flaskorna är dyra. 

   

 

Barn under halvåret ger vi inte ersättning. Vi uppmuntrar istället mamman att fortsätta amma och ger henne istället extra mat och vatten. Här kan det gå väldigt fel om en volontär vill vara snäll och ge flaskan… 

Vi har organiserat kläder och annat som otroliga svenska Hanna har lyckats ordna hit. En del av dessa kläder hämtade Hanna i omgångar under dagen och kvällen. 

  
I kväll fick kvinnor och mindre barn tillgång till det hus som städats och förberetts för just övernattningar i väntan på papper. Här kan de duscha i riktiga badrum. Koka te. Sova i sängar. Superbra! 

   
 
Eftersom det nästan bara var män kvar i förvaringen gick vi dit med Hanna och delade ut tjocktröjor. Framförallt muslimska män. Massa testosteron. Hungriga och utdelning av tröjor. Och absolut inget bråk. Inget tjafs. Inget alls. För er som uttrycker oro över just denna ”grupp” kan vi bara säga, lägg ner. 

Det finns ett sjukhus bara några hundra meter bort där vi kan ta dit människor vi tycker behöver läkare. Detta är gratis och de är väldigt hjälpsamma. Totalt sett är grekerna genuint vänligt inställda och vill hjälpa. 

Svårigheten här är bristen på struktur. Bristen på en gemensam ”chef” som samordnar. Här är otroligt många bra och duktiga människor som hjälper till men ändå blir det ofta rörigt. Eftersom saker här är så kortsiktiga blir det svårt med större investeringar och lösningar. Vi gör därför vad vi kan för att hjälpa de människor vi träffar här dessa dagarna, vilket blir blir flera tusen. Individen är lätt att glömma när det är så många. Men det är där allt börjar tänker vi. 

Stor kram och tack för att ni hjälper och läser! 💗🌷💗

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s